Rolf Martens

En fascinerende og innholdsrik bok om den talentfulle sjakkspilleren Rolf Martens (1942-2008) som var født i Oslo og levde de første årene sine i Rødberg i Buskerud. Han ble svensk mester i 1967 og tok et IM-napp i Göteborg.

I studentolympiaden i 1967 vant Martens over den sterke stormesteren Hort. Men etter 1969 la han opp aktiv sjakk. Det nærmeste han kom et seriøst comeback ved sjakkbrettet var SM i lynsjakk i 1988 som Martens også vant, og dermed styrket legenden om seg selv. Han ble mer sjakkaktiv igjen, men bare med omfattende analyser av flere spesialåpninger som han hadde funnet opp og delvis praktisert. Fellesnavn for dem var UHCA: Ultra Hypermodern Counter Attack.

Åpningene fikk ganske stor oppmerksomhet da de ble publisert i flere tidsskrifter. Boka inneholder både Martens sine analyser, partieksempler og moderne konklusjoner om spillbarheten og verdien av de ulike åpningene, selv i en computertid. Martens forteller også historien om hvordan åpningene ble til og er i høy grad selv en viktig forfatter av boka. Det er også bidrag fra flere stormestere som har praktisert åpningene, blant dem Axel Smith og Mihail Marin.

Martens går sterkt imot det han mener er en historieforfalskning at 1 d4 Sf6 2 c4 c5 3 d5 b5 internasjonalt blir kalt "Benko-gambit" og dels "Volga-gambit". Han forklarer forskjellene og at det riktige navnet må være Kaijser-gambit etter svenske Fritz Kaijser som spilte slik allerede på 30-tallet.

Martens selv utviklet senere blant annet "Snake-Benoni" (Ormen) 1 d4 Sf6 2 c4 c5 3 d5 e6 4 Sc3 exd5 5 cxd5 Ld6!? der løperen altså ikke utvikles til g7, men til d6 og videre gjerne til c7 og a5! Denne sensasjonelle åpningen ga mange gode resultater, men holder ikke helt mot dagens iskalde analyseprogrammer. Den første som slo en stormester med Snake Benoni var unge Johnny Hector som i 1986 vant over ungareren Forintos.

En Martens-oppfinnelse som har blitt mest populær etter hans egen tid, ikke minst praktisert av Magnus Carlsen, er "Norska råttförsvaret" (Norwegian Rat) 1 e4 g6 2 d4 Sf6, for eksempel 3 e5 Sh5.

Mot 1 e4 foreskriver og analyserer Martens også Siciliansk-varianten "Kobran" 1 e4 c5 2 Sf3 e6 3 d4 cxd4 4 Sxd4 Sf6 5 Sc3 Sc6 6 Sdb5 Lc5. Jesper Hall nevnte dette i artikkelen sin om Rolf Martens i New In Chess Magazine 1999 og spilte det med en rask seier mot Peter Wells.

Boka inneholder en god presentasjon og analyser av alle disse spesialvariantene av Rolf Martens, som denne. Denne boka rubriseres formelt som en partisamling og biografi, men er ikke mindre en skikkelig spennende åpningsbok!

Det er en solid innbundet bok med også mange fine fotografier, et flertall av dem av medforfatter Calle Erlandsson som var Martens' klubbkamerat i Lund gjennom 45 år helt fra 1963.

Rolf Martens var nok en av de mest talentfulle både svenske og norskfødte sjakkmesterne!

Martens ble ellers aktiv som en nesten kuriøst radikal kommunistisk maoist, som boka også forteller om sammen med en ganske fyldig biografi fra Rødberg i Numedal via Malmö til Lund der han levde de siste 45 årene og var medlem i LASK, Lunds Akademiska Schakklubb.

Utgiverens egen omtale:

1967 vann 25-årige Rolf Martens SM efter rekordsnabbt spel. I Student-VM besegrade han en av världens tio högst rankade spelare, och vid års­skiftet tog han som förste svensk en inteckning i IM-titeln. Några år senare hade han lagt av för att ägna sig åt politisk aktivism på yttersta vänster­kanten.

När schacklusten återvände var det som analytiker. Martens grun­dande den ultrahypermoderna motangrepps­skolan och har gett upphov till fler öppningar än kanske någon annan spelare i historien.

Rolf Martens gick bort 2008. Nu släpps berättelsen om hans liv och boken för den som vill använda hans öppningar.

Utdrag fra forordet:

CALLE ERLANDSSON, hedersordförande LASK:

Jag lärde känna Rolf Martens på Athen i Lund 1963. Som ung student hade jag just börjat mina trevande steg i schackets underbara värld och jag fascinerades av att beskåda schackvirtuoserna på norra Europas största café. Det fanns två schackbord med schackur, alltid upptagna. Kring borden fylkades oftast 10-20 ”bakblåsare” och en och annan spelare som väntade att ta över en av de uppvärmda stolarna. ”Vinnaren sitter” gällde oftast och alltför många schackintresserade tillbringade hälften av dygnets timmar vid Athens schackbord. En spelare som alltid bar vit skjorta med uppkavlade ärmar förlorade ytterst sällan – Rolf Martens. Trots vibrerande fötter visade han prov på enorm koncentration och excellent motorik – man såg honom aldrig välta en pjäs, trots att hans betänketid för hela partiet ofta var en enda minut. Han rökte under partierna och vid behov placerades cigaretten över ena örat. Ibland tände han trots detta en ny cigarett och någon gång hade han två igång på båda öronen! Vid ett tillfälle tände han en tredje ...

Jag blev snart klubbkamrat med Rolf och andra ”athenare”. Liksom andra föreningar hade LASK en informationspärm på en hylla nära ”Stora ölbordet” på Athen och jag blev medlem i den anrika klubben som bildats 1906, men som bitvis legat i dvala och återuppväckts 1955. LASK-pärmen var den tidens internet – en oumbärlig kontaktlänk eftersom inte så många studenter hade tillgång till telefon på den tiden. Ett annat kommunikationsmedel var att alltid dyka upp exakt kl 12.00 på Athen.

1965 vann LASK sitt första Lag-SM-guld med de tre musketörerna Kjell Krantz, Göran Broström och Rolf Martens på toppborden. Rolf var den fenomenale blixtkungen och blindspelaren. De flesta var överens om att han hade en utstakad väg till stormästartiteln, frågan var bara när den skulle erövras.

LASK vann även Lag-SM 1966 och 1967. Rolf vann Blixt-SM 1966 och individuella SM 1967. Han reste direkt från SM till Student-VM, där han besegrade en av världens starkaste spelare, Vlastimil Hort. Ett halvår senare blev han tvåa efter Jefim Geller i Erik Olsons minnesturnering, och blev därmed den förste svensk som tog en IM-norm. 1968 blev Rolf åtta bland 200 spelare vid inofficiella blixt-VM i München. Ingen i Sverige kunde uppvisa något liknande.

Vid denna tid jobbade jag i LASK-styrelsen och försökte ordna internationella inbjudningar så att Rolf skulle kunna ta IM-normer. Inga spelare bjöds in privat, utan allt måste gå via arrangörens nationella förbund och spelarnas nationella förbund. Dessvärre fick jag i stort sett ingen respons eller stöd från Sveriges Schackförbund. Kanske var detta en ”bidragande” faktor till att Rolf inte heller i slutet på 1960-talet blev särskilt entusiastisk för att satsa på en schackkarriär.

Rolfs intresse för sina ultrahypermoderna spelöppningar (UHCA) svalnade dock aldrig. Hans aldrig sinande entusiasm förstärktes av ett fantastiskt bollplank bestående av uppemot hundratalet analytiskt intresserade schackvänner – för att nämna några: Klas Hellborg, Anders Nilsson, Gunnar Hjorth, Harry Schüssler och Gerard Welling. Rolf producerade och uppdaterade genom åren tusentals A4-sidor om UHCA. De stora höjdpunkterna var hans föredrag på LASK, som oftast kunde vara i 5-6 timmar och i stort sett utan manus. Detta skulle dessvärre upphöra i och med Rolfs bortgång 2008. Jag föreslog då att LASK skulle upprätta en stipendiefond och en minnesturnering i Rolfs namn. Fonden har till dags dato samlat in över 300 000 och drygt 200 000 har utdelats i stipendier. Minnesturneringen arrangeras årligen sedan 2009.

En biografi om Rolf har länge legat i LASK:s idébank. Därför är det glädjande att Fredrik Danelius gav oss en puff 2021 och att boken nu kan ges ut. Framför allt har Axel Smith lagt ner ett betydande arbete för att förverkliga projektet.

AXEL SMITH, hedersledamot LASK:

Rolf Martens betydde mycket för mitt schack under de år då jag gick från junior till senior. Dels diskussionen om hans öppningar, dels som inspirationskälla till att tänka själv. Jag skriver mer om det i inledningen till del II.

Här vill jag tacka det 30-tal personer som hjälpt till att teckna bilden av Rolf. Av dessa berättade systern Berit om uppväxten, barndomskamraten Lennart Strandberg om de första åren med schack, Kjell Krantz om tiden i Lund och kärestan Yvonne om de sista decennierna. Många har skickat kopior på sin brevväxling med Rolf, och ställt fotografier till förfogande. Det råder ingen tvekan om att Rolf betydde mycket för många.

Detta är emellertid ingen minnesbok, och inte heller en svartvit hyllningsbok där vi endast berättar om hans framgångar på de svartvita fälten. Vår ambition har varit att skriva en mer heltäckande berättelse. När det varit möjligt har vi använt oss av partikommentarer från Rolfs aktiva tid, eller av hans egna texter. Tack till hans syskon som medgivit återpublicering av dessa.

2005 frågade jag Rolf om hur det gick med hans bok om UHCA-öppningarna. ”Bokprojektet ligger rejält på is sedan ett tag tillbaka”, svarade han. ”Kanske blir det aldrig av. För min del är det mycket annat som tar upp min tid.”

Jag hoppas att Rolf skulle ha uppskattat den bok du håller i din hand. Trevlig läsning!